I helgen som var hade jag förmånen att besöka Skellefteå i dagarna två. Nu skall ni få höra om dessa MER än fantastiska dagar, som fortfarande idag fredag, lever kvar som varm bomull i mitt hjärta!

Jag flyger upp lördagsmorgon och landar på utsatt tid. Nu är det ganska ovanligt att jag har uppdrag på helger (vilket gjorde det lite småexotiskt och trevligt som enda affärsresenär bland alla barnfamiljer som var ute och reste), så det där med att jag måste boka en taxi till flygplatsen, det hade jag liksom missat. Jag gick fram till en minibusstaxi och frågade om han var ledig men han sade att alla taxibilar var bokade men att han kunde ringa och ordna en till mig.  Jag väntade lite på sidan av för att få beskedet att en bil var bokad till mig, medan han lastade in sina bokade passagerare i sin taxi.

Då fick jag beskedet att en bil var bokad i mitt namn och att jag kunde stå med näsan i den härliga solen en stund. Det var 6 grader varmt i Skellefteå denna lördag, så jag som var ute i god tid, gick och ställde mig för att njuta i solen. Då, inifrån bilen, ropar mamman i familjen: – Vi har gott om plats i bilen, du är välkommen att åka med oss!

Sånt gör mig så glad! Så jag fick åka med de till Sunnanå där de bodde, för vidare färd, över Lejonströmsbron som är Sveriges äldsta träbro och jättevacker, mot Medlefors Folkhögskola .

När vi kommer fram och jag skall betala och kliva ur så vart ju resan billigare tack vare samåkningen. Yay! Jag sträcker fram mitt kort och skall betala, chauffören räcker bak betalningsdosan och jag skall knappa in min kod… Minns ej koden men säger att han kan få se mitt körkort. Svaret kommer jag aldrig glömma så länge jag lever! ”-Det behövs inte, jag har läst om dig i Norran flera gånger och vet mycket väl vem du är”. Så smickrande! Så charmigt! Så välkomnande! Jag kände som jag gick på röda mattan. Vilken VIP känsla faktiskt! Så tack så mycket, för vad som mig var en jättefin komplimang!

Jag kommer fram till Medlefors i god tid så jag hann vara med på 3 av deltagarnas företagspresentationer. Först ut var Sara Burkhard (på bilden till höger) som är en Schweizisk kläddesigner som bor i Umeå. Därefter var det Maria Hussamis tur. Maria har skapat en träskål med löstagbara bottnar som hon har patent på. EN skål – mängder med möjligheter. Hittar tyvärr ingen websida till Maria. Men det är en härligt nytänkande skål som ni säkert kommer få se mer av! Maria ser ni när hon demonstrerar skålen på bilden här till vänster.

Därefter fick jag lyssna till smyckesdesigner Alexandra Karlsson som gör jättefina smycken och söker fler återförsäljare runt om i Sverige. Fick tyvärr ingen bild på Alexandra, men spana in på hennes websida.

Efter lunchen sedan så var det min tur att få köra en heldagsutbildning i Relationsmarknadsföring med de fantastiska deltagarna på Krenovas Entreprenörsprogram. Jag lärde de verktyg som gör att de kan använda Relationsmarknadsföring som ett verktyg till ökad försäljning. Vilken förmån att få bo i en kommun som erbjuder ett omfattande program som detta! Jag skulle också vilja vara deltagare och få vara med i ett sådant program! Vilka möjligheter och vilka underbara deltagare! Detta var första helgen av fem helger de har på fem månader, och jag skulle vilja vara med på de allihop för att få lära känna dessa spännande människor ännu mer! Jag kanske flyger upp och smiter in när ingen ser… Det är så många av de som jag är jättenyfikna på och skulle vilja få veta mer om!

Nästa fantasiska sak är hjälten Henrik Norman som ni ser i mitten på bilden här till höger. Fast det visste jag inte när jag tog bilden.. Henrik Norman driver företaget Kameljont och är manusförfattare, dramaturg och lektör. Jag uppfattade det som att han var boende i Skellefteå så i en av pauserna gick jag fram till honom för att fråga om han skulle sova kvar på folkhögskolan eller åka hem på kvällen. Han skulle sova kvar på folkhögskolan. Ok, sade jag och började gå därifrån och tänkte kolla med de andra två deltagarna som var från Skellefteå. Men varför undrar du frågade Henke. Ja, jag tänkte se om jag kunde samåka med någon till centrum ikväll för jag bor där. Aha, sade Henke, det skall vi nog kunna ordna! Han berättade då att hans flickvän Emma, var i Skellefteå den helgen för att hälsa på sina föräldrar och att hon nog kunde komma ut till Folkhögskolan och skjutsa in mig till stan.

Alltså denna vänlighet. Jag blir alldeles överväldigad! Så, så blev det. Kvart över nio på kvällen när vi var klara med dagen och jag skulle in mot stan, så kommer Emma och hämtar mig, och Henke, och vi åker in mot stan till mitt hotell där jag blir så fint avlämnad, precis utanför dörren.  TACK Henke, tack Emma.

Som en del av denna heldagsutbildning i Relationsmarknadsföring så gick vi ut på en Walk and Talk. Det var 6 plusgrader, klarblå himmel och strålande sol. Än en gång kom då Henrik Norman väl till pass… Jag har gått längs Skellefteälven tidigare, men då inifrån stan och uppströms, men inte från andra hållet så jag var lite osäker på hur jag skulle ta oss ner till älven, men tack vare Henke gick det fint! Det var bara en sak… Jo, det var alltså 6 plusgrader, strålande sol, i Skellefteå, i mitten på mars. Det snöskoterspår jag tänkte vi skulle ha gått i, var inte hårt som jag hade räknat med… Det var mjukt. Vad händer när man börjar promenera på mjuk snö. Man sjunker. Som en sten typ. De flesta gick i gympadojor och plötsligt hade vi snö upp till knäna! Jorå! Dessa deltagare kommer nog aldrig glömma mig och den Walk and Talk vi var ute på… Vi bytte sträcka efter en stund så vi kom upp på parkvägen. Många goda och glada skratt blev det kan jag säga!

Så, är det konstigt att jag älskar Norrland?! Alla dessa möten med så underbara människor! Jag vill bara ha mer… Därför blev också rubriken i detta blogginlägg Norrland i mitt hjärta.

Väl på hotellet så kollade jag av lite vad som hänt i Sociala Medier under dagen och sedan somnade jag. Nöjd. Utmattad. Upprymd.

På söndagen hade jag arrangerat Walk and Talk i Skellefteå. Självklart ville jag passa på att både få motion och träffa lokala företagare samtidigt. En av deltagarna på träffen var en kvinna som jag lärt känna först på Twitter och nu fick träffa AFK. Det kändes ju extra fint! 5,7 km i solsken och med spännande både nya och bekanta affärskontakter. Överlägset bästa sättet att möta nya människor och underhålla sitt kontaktnät. Inte för att jag är partisk eller så.. Sedan avslutades träffen med att vi åt lunch tillsammans.

Tidig kväll flög jag tillbaka till Stockholm och jag kan fortfarande idag, fredag, känna mig alldeles lycklig och glad inombords efter denna helg. TACK Krenova för att ni anlitade mig! Hoppas på snart återseende! TACK alla modiga deltagare som ställde upp på allt jag initierade! Ni som deltagare som läser detta och har en hemsida, skriv väldigt gärna adressen i kommentarsfältet så alla får se vilka ni är och vad ni erbjuder för produkter/tjänster. En marknadsföringsmöjlighet!

På återseende!

 

 

I veckan har jag varit på Skåvsjöholm och haft ett uppdrag. Vad är det tänker ni? Men om jag säger, prickfria möten? Då känner ni säkert igen… Lyckad marknadsföring.

Kom i alla fall dit på kvällen och insåg genast att jag måste dit en dag i dagsljus för jag såg ju på kartan hur vackert det ligger, men det kunde jag inte njuta så mycket av när det var becksvart ute.

Möttes av min uppdragsgivare och installerade mig i lokalen och träffade tekniker Danne som var hur trevlig och hjälpsam som helst! Älskar den typen av bemötande. Det ordnar vi! Det fixar vi! Något annat du behöver? Har du nu så du klarar dig? TACK!

Denna kväll hade jag förmånen att möta en bransch och yrken som jag inte själv har så stor erfarenhet av och det var fantastiskt spännande. Det som var helt nytt för mig var att deltagarna inte visste att jag skulle komma och inte hade en aning om vem jag var eller vad jag skulle göra där. Modiga människor! Ändå var de öppna, modiga, mottagliga och vi hade fantastiskt kul tillsammans i en hel timma! Vi pratade om kontakter, att bredda sitt kontaktnät, varför det är viktigt att nätverka även internt, mingelteknik såsom hur man börjar samt avslutar samtal, kroppspråk, hur man står på ett mingel för att släppa in andra. De fick prata mycket i smågrupper och diskutera kring olika frågor.

Efter detta skulle de äta middag tillsammans och jag hade blivit inbjuden att vara med vilket jag är väldigt glad och tacksam över. Att få sitta med och samtala med dessa spännande personer med erfarenheter och kunskaper långt bortom mina, var så fascinerande! Jag ville verkligen inte åka hem. Det är så utvecklande och allmänbildande att få möta nya människor. Det är som att få kika in genom fönstret en stund och få en kort inblick, som ett smakprov.  Det är helt fantastiskt.

Men, straxt efter kl 22 insåg jag att jag hade en timma resväg hem nästan och att det är en dag i morgon också. Ni vet så där vuxen, klok och förståndig som är så tråkigt att vara – ibland.

Så, jag tackade för mig och gav mig ut i mörkret och kan bara hoppas och önska att våra vägar möts igen!